Jubel i busken, torkarna stannade

Då var det kväll. Lyckan står högt i tak. Hämtade min dotter från fiolen, det regnade ute och gissa vad som hände. Jo, mina besvärliga vindrutetorkare lade sig ner att vila - i rätt läge!!! ...och dessutom på mitt kommando. Jag vågade knappt prova igen men jag kunde återupprepa proceduren två gånger till. Därefter höll inte nerverna för trycket och jag lätt bladen vila. Vi får se om det kommer en skur igen imorgon. Efter en natts sömn borde jag våga slå på torkarna igen, vi får se.

Från glädje till sorg: man får ju snart åka med gummistövlar. Det regnar in på förarsidan och mattan (jo, jag är lite skadad, det är en 'äkta' matta) är rent blöt. Vet man vad man skall göra i helgen då. Får väl starta vattenspridaren och dra på våtdräkten och försöka ta mig in under pedalerna för att lokalisera fallet.

Visst är det njutbart med gamla bilar. Jag blir faktiskt inte ens förbannad.

Nattinatt.

/L.